Utanför?

Idag åt jag inte middag tillsammans med familjen, eftersom jag skulle till Jen och äta varma mackor.. Och eftersom det bara ryms (i vanliga fall) fem runt vårt matbord satte jag mig i vardagsrummet i soffan och kollade på TV istället.. Bordet var ju redan fullt; mamma, pappa, brorsorna och den enas flickvän. När jag satt där inne och hörde dem prata och skratta så kändes det sorgligt på nåt sätt...tänk hur många såna här tillfällen jag går miste om då jag inte bor så nära mina föräldrar och ser inte ut som att jag kommer att flytta närmare i framtiden heller... Jobbigt på ett sätt, men sen igen så är det ju livets gång.. Man skall väl inte lägga någon större tanke ner på det liksom.. Snart har vi väl alla våra egna familjer som vi skrattar med! Men det var faktiskt första gången jag kände mig lite utanför..fastän det bara var för en stund, kanske några minuter..