Borta bra

Idag på skördemarknaden svarade vi på en enkät om hur man har tagit sig dit, vem man är där med och så vidare. En av frågorna var hemkommun... Efter några sekunder slog det mig - fan! - min hemkommun är Mariehamn.. Det var ingen bra känsla jag fick när jag tänkte på det..

Detta får mig att tänka på en artikel jag läste här om veckan, kvinnan som hade blivit intervjuad utryckte det så bra.

Så i mitt fall kan jag ju säga: "Jag kommer alltid att vara Kimitobo, men jag har länge vetat att jag vill vara borta. Finland är inte mitt land fast jag är född och uppvuxen här. Det är alltid svårare att komma hem än att åka iväg. Väl tillbaka är det väl meningen att man skall känna sig som hemma, men det gör jag inte. Jag känner mig som en främling samtidigt som allting är bekant."

Just nu känns det jobbigt faktist.. Jag tror jag ännu lider lite av min "efter resan depression"..